Gå på upptäcktsfärd!

Det finns någonting otroligt livsbejakande med barns attityd till världen. Allt de ser är spännande och nytt, allt finns till för att upptäckas, upplevas och undersökas. Kanske till och med smakas på.

Barn är lättroade, brukar vi säga. Bara de är mätta, belåtna och utvilade.

Som vuxna kan vi inte bli barn på nytt men vi kan försöka odla deras attityd och inställning till våra upplevelser. Det kanske inte passar sig så bra på jobbet men det passar alldeles utmärkt på dina strövtåg.

Nyckelpiga inomhus
– Titta en nyckelpiga!

Ändra din attityd och se dig omkring

Att vandra ger dig ett ypperligt tillfälle att odla barnets upptäckarglädje och livslust. Det kommer att göra ditt liv mycket rikare.

Allt som behövs är ett skifte i attityd och uppmärksamhet.

Börja med att titta dig omkring och verkligen se de saker som du går förbi. Låtsas, om du kan, som om det är första gången du ser det du ser. Du är på upptäcktsfärd!

Leta efter sådant som fångar din uppmärksamhet. Det kan vara för att det är vackert, underligt, fult, roligt eller någonting annat. Låt ditt undermedvetna, spontana intresse väckas till liv.

När du tittar dig mer omkring kommer du automatiskt att bli mer närvarande i nuet och det är ju naturligtvis en stor del av vad vi är ute efter.

Men se till att hålla koll på marken framför dig också så att du inte ramlar!

Om någonting fångar din uppmärksamhet så stanna gärna och undersök närmre. Om en sidostig verkar leda ner till en cool plats vid en bäck så gå ner och kolla runt lite.

Går du förbi ett stenröse, en gammal husgrund eller en övergiven sommarstuga så gå närmre och utforska.


Använd alla dina sinnen

Lyssna!

Efter att du tittat ordentligt ett tag, växla över till att fokusera på det du hör. Det är särskilt lämpligt när du tar en fikapaus. Då kan du till och med sluta ögonen en stund och låta naturens ljud få hela din uppmärksamhet.

Lukta!

På blommor, svampar (inte smaka!), dyiga träsk. Lukten är kanske vårt svagaste sinne men det är fascinerande hur lukter kan väcka minnen till liv. För mig som lekt i skogen som barn bär vissa dofter när vi vandrar rakt tillbaka till barndomen.

Ta på saker!

Speciella träd ska kramas eller åtminstone klappas. Stenar med vackra lavar kännas på.

Krama en sten

Plocka upp en pinne och gå med den i handen en bit! Eller ”tigersticks” som vi kallar dem efter en japansk läkare som vi träffade i en regnskog i Malaysia.

Han var rädd för att bli överfallen av en tiger så han bar alltid på en käpp på si sådär tre, fyra decimeter i handen. Han uppmanade oss att göra detsamma.

Vi höll på att skratta ihjäl oss efteråt när vi såg framför oss hur han skulle slåss med den där lilla pinnen mot en tiger. De få människor som blir uppätna av tigrar förstår oftast inte vad som händer innan det hela är över.

Men han kände sig väl tryggare och det är också viktigt.

Ytterligare en utvikning:

För några år sedan var vi ute och promenerade i en park i Malmö. Det var midsommar och några tjejer i övre tonåren plockade blommor. Plötsligt skriker en av dem till.

– Aj! Den där stacks!

Hon hade tagit i en brännässla och verkade förvånad över att den bränt henne. Uppenbarligen helt ovetande om vad det var.

När lärde jag mig egentligen vad en brännässla är? Hur? Det måste ha kommit lika naturligt som att jag lärde mig att gå. Har vi blivit så urbaniserade att våra barn inte ens vet vad en brännässla är. Förfärligt! Tragiskt!

FAKTA: Brännässla (latin: Urtica dioica)

Vanlig i hela Sverige.

Trivs där det är gott om kväve i marken.

Är tvåbyggare (dioik). Det betyder att en enskild planta är antingen hane eller hona.

Pollen sprids med vinden. Det behövs alltså ingen insekt för pollinering.

Har brännhår överallt utom på ovansidan av bladen. Testa på egen risk!

Brännhåret består av en giftkörtel med ett borst i spetsen. Rör man borstet går det av och blir som en kanyl eller gifttanden hos vissa ormar.

Vätskan i giftkörteln består bl a av myrsyra som även myror och getingar har.

Att bli bränd av en nässla gör ont men smärtan avtar så småningom och det är inte livsfarligt.

Brännässla

Kommunicera med djuren

Kor på grönbete
De här kossorna är lite skeptiska till oss (inte vana vid vandrare) och har formerat en försvarsgrupp.

Om du stöter på djur, vilda eller domesticerade, så måste du ta tillfället i akt och uppleva dem ordentligt.

Är det vilda djur så gäller det att stå still, göra sig liten och vara så tyst som möjligt. Du får bara uppleva dem under den korta tid det tar för dem att upptäcka dig – sedan sticker de.

Så ta tillvara på det kortvariga privilegiet.

Stöter du på kossor, hästar, getter eller får så gå gärna LITE närmre – på säkert avstånd (minst 50 meter om du är i deras hage) – och kommunicera med dem.

Kor brukar stirra ogenerat om de är vana vid människor. Det ska du inte ta personligt. Vi har upptäckt att de gillar om man sjunger för dem. (Yeah, right!)

Det finns inte ett barn (jo, det finns alltid ett) som inte tycker att djur är spännande. Ge dig själv den gåvan. Den är gratis.

UPPMANING och VARNING: Respektera djuren! De kan vara farliga och kan bli stressade av människor. De gillar inte att vara med på selfies men gärna på ett foto på avstånd.


Försök inte för mycket

Slutligen vill jag att du lovar mig att inte försöka för mycket med det jag skrivit om. Då kommer det inte att fungera. Då blir det bara ytterligare en prestation eller ett måste som du ska bemästra. Kanske rent av ett misslyckande.

Vi vill väcka den spontana upptäckarglädjen och äventyrslusten. Det kan ta lång tid och om du är väldigt stressad kanske det inte går alls. Då kan din behållning av vandringen mest vara att du får bränna av lite adrenalin. Det är också bra.

Börja försiktigt att leka med tanken på det jag skrivit och se vad som passar dig nästa gång du vandrar. Påminn dig sedan om detta varje gång du ger dig iväg.

Be careful out there!

Lämna en kommentar