Det behöver inte vara tråkigt att gå samma väg tillbaka

När jag berättar för andra att vi ofta vandrar en bit av en led och sedan går samma väg tillbaka möts jag ofta av skeptiska miner.

”Samma väg tillbaka. Det är ju så tråkigt!”

”Har du provat?” frågar jag och möts ofta av en talande tystnad.

I den bästa av världar skulle varje vandring vara en lagom lång rundslinga i vackra omgivningar. Men sådana vandringar finns det bara ett begränsat antal av. Speciellt i ditt närområde.

Om du vill vandra på många olika platser och inte har någon som kan skjutsa dig tillbaka så är vandring enligt gå-fram-och-tillbaka principen ett bra alternativ.

Att vandra på det här sättet har enorma fördelar. Det är det enklaste sättet att fixa transporten till och från vandringen och det är helt flexibelt när det gäller hur långt du ska gå.


Psykologisk motvilja

Så varför har många en så stark psykologisk motvilja mot att gå samma väg tillbaka?

Jag tror att det sitter i från alla de gånger man promenerat när att komma fram är själva målet. När man går samma väg tillbaka har man en mental bild av hur långt det är och hur det ser ut och då känns det bara jobbigt och tråkigt.

Men när du vandrar är ju resan i sig själva målet. Att vandra är den aktivitet du ägnar dig åt, både syfte och mål. Inte att komma fram. Upplevelsen pågår för fullt här och nu och den kommer att vara en annan när du går tillbaka än när du gick dit.

Förmodligen känns det också tråkigt att gå tillbaka på grund av människans behov av nyhetens behag. Vi har ju redan sett allting på den väg vi gått. Nu vill vi ha något nytt!

Men du har verkligen inte sett allt, tro mig!

Jag har inte gjort några efterforskningar men kanske sitter det hela också i våra gener. När vi var jägare-samlare hade vi ju redan sökt av området efter villebråd och annat gott att äta. Bättre att söka vidare i nya marker.


Hur det faktiskt är

När vi började gå-fram-och-tillbaka så blev vi positivt överraskade av hur det faktiskt är.

För det första så ser det verkligen inte likadant ut när man går åt andra hållet. Man får ju ett helt annat perspektiv. Uppförsbacke blir nedförsbacke, baksida blir framsida.

Många gånger säger vi: Har vi verkligen gått här? Hur kunde vi missa det där?

För det andra så kommer man inte ihåg precis hur vägen gick eller hur det såg ut hela vägen om man bara vandrat en gång på ett ställe (om man inte har fotografiskt eller på annat sätt exceptionellt minne förståss).

Försök att i minnet återkalla precis vilka miljöer du gått igenom efter ett par timmars vandring så får du se.

För det tredje så händer det andra saker när man går åt andra hållet. Naturen är som en levande film med både action, thriller, drama, komedi och romantik. Det ändrar sig hela tiden och ju längre tid du är ute desto mer kommer du att uppleva, till och med på samma plats.

När vi vandrade på Linderödsåsen senast missade vi nästan ett gäng Linderödssvin som låg och sov mitt i leran i sin hage. Det var fascinerande att se hur den stora djurhopen kamouflerade sig mot bakgrunden.

När vi sedan gick åt andra hållet hade svinen vaknat och skuttade lyckliga omkring som kalvar på grönbete, busiga som bara den. Två totalt olika upplevelser på samma plats.

Lägg till det att upplevelsen av en miljö är unik beroende på när på dagen man är där och i vilket väder.

Plötsligt kommer regnbågen
Plötsligt kommer regnbågen.

Slutligen så går man också in i sig själv och sina tankar eller i ett samtal med sitt vandringssällskap under vissa perioder och då ser man garanterat inte allt omkring sig. När man går tillbaka är man ofta i ett annat sinnestillstång än när gick på platsen första gången.


Fördelarna är enorma!

Oavsett om du gillar att gå-fram-och-tillbaka eller inte så är det svårt att blunda för de enorma fördelar denna typ av vandring har.

För det första så är det enkelt att fixa transporten.

Du startar och slutar på samma plats. Det räcker med ett fordon eller så kan du använda kollektivtrafik utan att behöva göra allt för mycket efterforskning bland tidtabeller och hållplatskartor.

För det andra så är det mycket flexibelt. Du kan låta dagsformen avgöra hur långt du ska gå och behöver inte bestämma det i förväg.

Du kan exempelvis välja att gå en viss tid åt ena hållet och sedan vända och gå tillbaka. Eller så använder du mobilen eller någon annan distansmätare och går ett visst antal kilometer eller steg åt ena hållet, vänder och går tillbaka.


Några undantag

Det finns några tillfällen när det faktiskt är jäkligt tråkigt att gå samma väg tillbaka. Det kan exempelvis vara om du vandrar i ett väldigt enformigt landskap eller längs en tråkig landsväg. Vädret kanske är kasst… Ja, det finns undantag.

Men de vandringarna är ju inte särskilt roliga från början heller.

Men, lite inte på mina ord, de gäller bara oss.


Prova själv och se vad du tycker!


Lämna en kommentar